That wonderful thing

Barn! Man kan inte annat än älska dem. Nu när min lilla har börjat prata som om det är det enda han vet hur man gör, så får man sig mycket skratt om dagarna. Som till exempel igår när jag hade honom ensam nere i källaren i några timmar medan min värdmamma tog den stora till doktorn.
 
Vi satt inne i deras leksakstält och han tittar på mig och viskar "I want to see mommy!" och jag förklarar att hon kommer snart hem. Han tittar då med sina små valpögon och viskar "I want to see Dylan" och jag säger att vi kommer se dem båda två om en liten stund. Så eftersom jag är en så härlig människa så säger jag "But until then you got the lovely Anna banana!". Hans valpögonen skiftar snabbt till ett vem-tror-du-att-du-är uttryck över hela ansiktet och han säger "Don't say that!" med en mycket bestämd röst! Så charmig var jag!
 
Sötnosen i egen hög person!
 
Har varit ledig större delen av dagen idag! Väldigt skönt och det känns som att min envisa förkylning börjar gå åt rätt håll. Även fast jag vaknade med träningsvärk i magen idag.. Tänk om man kunde få magrutor av att hosta i en vecka! Men så fort jag blir av med detta sjuktillstånd så ska jag sätta igång med min träning igen. Jag vet inte hur övertygande det känns med de orden från en tjej som just nu sitter och mular chips, men jag är rätt envis av mig.
 


Kommentarer
Ellen

Haha, ni är för söta! <3

2012-08-18 @ 18:42:26
URL: http://briellen.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Anna Palmqvist

RSS 2.0