Work work

Då är jag igång på allvar. Det känns riktigt bra även fast det är lite läskigt också. Jag har koll på barnen men just nu är det svåraste maten. Men det löser sig det med. Amy är ju kvar i ett par veckor till.

Dagen började med att Amy tog med den äldsta till doktorn. Kan ju säga såhär i efterhand att jag hade fel. Stackarn har dubbel öroninflamation. Tur inte jag är doktor, haha.

Efter läkarbesöket betämde vi oss för att Amy skulle ta barnen på en playdate till hennes kompis och jag skulle stanna hemma och vila för att ta hand om pojkarna själv under eftermiddagen. Det var perfekt för mig, då jag vaknat kl 05:30.

När de kom hem igen var det dags att sova middag, men den minsta hade bestämt sig för att han inte skulle sova. Vi tog upp honom igen för att försöka igen senare. Eftersom vi sedan innan bestämt med min värdmamma att jag skulle ut och köra lite själv idag så passade jag på att göra det när det bara var en som var uppe. Tror jag börjar hitta någorlunda här omkring och det känns riktigt skönt! Jag vet att jag hittar till den äldstas skola och till en av alla mat affärer, det borde räcka ett tag i alla fall. Just nu är det största problemet att det känns fel att man får svänga höger fast det är rött och det är kanske något jag kan leva med ett tag. 

Dagen gick vidare och barnen vaknade. Amy hade nämligen lyckats få den lilla att somna efter ett tag. Då var det dags för action. Jag ensam med barnen och det var dags för mat! Det gick riktigt bra med tanke på att jag hade ett barn som inte sovit speciellt mycket middag och en med dubbel öroninflamation. En liten lekstund sen var det dags att göra sig i ordning för sängen. Mamma och pappa kom hem och alla var nöjda och glada! 

Imorgon är sista långa dagen den här veckan, sen blir det lättare dagar. På torsdag blir det bara jag och värdmamman som jobbar ihop och på fredag blir jag ledig eftersom jag ska jobba på lördag istället. Ska bli spännande! 

Dagens foto är faktiskt två bilder. Tror den talar rätt bra för sig själv... 

 
Vädret har inte riktigt bestämt hur det vill ha det!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Anna Palmqvist

RSS 2.0